FALK historik

FALK – EN SPÄNNANDE HISTORIA (*)

Om kommunarkiv och kommunala arkivinstitutioner i Sverige

Text: Christina Wahlström


Inför den planerade stora kommunsammanläggningen vid 1970-talets början, då Sveriges kommuner minskades från cirka 1000 till knappt 290, bildade Svenska Kommunförbundet och Riksarkivet en gemensam arbetsgrupp. Deras huvuduppgift var att se över tidigare råd och anvisningar för den kommunala arkivvården.

Ute i landets kommuner fanns naturligtvis redan då stora arkivbestånd men mycket få arkivinstitutioner med utbildad personal. Detta blev inledningen till en enorm reformprocess och uppbyggnaden av en professionell kommunal arkivverksamhet. Att Riksarkivet tog uppgiften på stort allvar framgår tydligt av att de två arkivråden Nils Nilsson och Josef Edström båda var med i gruppen. Dessutom deltog arkivarien Britt Hedberg, Uppsala landsarkiv, med stor erfarenhet av kommunala arkiv. En av kommunförbundets tre representanter var från början en arkivman verksam på det kommunala fältet, stadsarkivarie Sture Mårtensson i Norrköping, tyvärr avliden redan 1973. Han ersattes året därpå av kommunförbundets egen arkivarie Axel Norberg. Någon representant från det kommunala arkivfältet utsågs därefter inte på flera år, vilket senare påtalades av föreningen.

Den första fristående kommunala arkivinstitutionen i Sverige vid sidan av Stockholms, Göteborgs och Malmö stadsarkiv var Borås stadsarkiv, som inrättades redan 1948. Stadsarkivarie var Torgny Bondestam. År 1955 började stadsarkivarie Sven W Olsson uppbyggnaden av Västerås stadsarkiv. Till Eskilstuna stadsarkiv kom arkivarien Bror-Erik Ohlsson 1964 och tre år senare började arkivarie Sture Mårtensson från landsarkivet i Lund att planera för inflyttning av ett stadsarkiv i nybyggda lokaler i Norrköpings rådhus.

Själv tillträdde jag tjänsten som Uppsalas första stadsarkivarie i september 1971. För att få ett bättre grepp om vad jag gett mig in på gjorde jag en rundresa till de sju stadsarkiv som då fanns.

Jag kan med stor glädje konstatera att otroligt mycket har skett sedan dess och att FALK idag är en förening med många medlemmar. Det är också roligt att Uppsala kommun och dess stadsarkiv stått värd för tre konferenser.

En inventering av arkivens personal inom kommuner genomfördes.

Det var stadsarkivarie Jan Frisk i Göteborg som bjöd in till de allra första kommunala arkivdagarna 1972. Därefter hölls ett möte i Svenska kommunförbundets regi på Kommunskolan i Sigtuna och den 3 juni 1976 inbjöd Stockholms stadsarkiv till de tredje kommunala arkivdagarna på Hässelby med stadsarkivarien Sven Olsson som värd. På konferensen diskuterades livligt om arkivbildning, diarieplaner, behovet av arkivkurser för kommunalt arkivverksamma, gallring, diarieplaner, ADB, mikrofilm med mera.

Föreningen bildades
Behovet av att organisera sig i en förening hade inför mötet diskuterats i en mindre grupp och vi var några som kom väl förberedda med utkast till stadgar med mera. Under mötet presenterades också ett förslag om att i skrivelse till den ovan nämnda Kommunarkivgruppen bland annat gemensamt framföra:

  1. Att gruppen efter Sture Mårtenssons död 1973 saknade representant från det kommunala arkivfältet, vilket naturligtvis försvagat gruppen.
  1. Att risken torde vara stor att bilden av det kommunala arkivfältet, dess behov och svårigheter skulle bli mycket ofullständig med endast en kommunrepresentant eftersom det fanns stora och ofrånkomliga skillnader mellan arkivfunktionerna i exempelvis Malmö stad och småkommuner som Flen eller Ekerö.
  2. Att eftersom denna grupp var det forum där kommunalt arkivanställda bäst kunde få sina problem och synpunkter beaktade och sakkunnigt prövade och de flesta av oss då arbetade isolerade ifrån likasinnade, ofta med svårighet att vinna gehör för sin problematik så borde vi få vara med i gruppen och medverka i utformningen av de riktlinjer efter vilka vår verksamhet skulle bedrivas.
  3. Att konferensen därför skulle begära representation i kommunarkivgruppen, vilket också skedde.

Resultatet av Stockholmskonferensen blev att Föreningen för Arkivanställda i kommun och landsting bildades den 3 juni 1976. Närvarande vid beslutet var drygt 20 personer: representanter från två landsting i Stockholms och Västmanlands län, personal från stadsarkiven i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Örebro och Eskilstuna samt arkivpersonal från åtta kommuner. Med på konferensen var också Kommunförbundets arkivarie och representanter från Riksarkivet.

Den första styrelsen bestod av stadsarkivarie Sven Olsson, ordförande och ytterligare två ledamöter: stadsarkivarie Arne Carlsson, Norrköping och landstingsarkivarie Torbjörn Norman, Västmanlands läns landsting. Kassör utom styrelsen blev Leif Gidlöf och revisorer Klas Havrén, Stockholms läns landsting, och Anna Christina Meurling, Lunds landsarkiv (egentligen representant för Lunds kommun).

Föreningens mål blev att ”tillvarata medlemmarnas icke-fackliga intressen, främja yrkeskontakter och utbyte av information” (stadgar §2). Årsavgiften de första åren var 25 kronor.

Efter viss turbulens vid årsmöte och konferens i Örebro två år senare på temat ”Människan i samhället. Kring forskningens behov i dag och i framtiden av akter i sociala och medicinska arkiv” förändrades föreningens inriktning radikalt och en spännande utveckling inleddes, inriktad på regelbundna medlemsutskick av för verksamheten aktuell information, arkivkurser och praktisk arkivvård än arkivvetenskapliga studier.

Genom kontakt med samtliga landsarkiv gjordes en inventering av i vilka kommuner det fanns arkivarbetare/arkivpersonal, som kunde kontaktas om intresse för medlemskap, information och utbildning.

Den nya styrelsen fick också flera uppdrag av årsmötet 1978. Bland annat skulle en skrivelse angående den föreslagna gallringen av socialregister och socialdossierer överlämnas till regeringen. Föreningen blev dessutom väl representerad vid ett symposium i Sigtuna anordnat av Forskningsrådsnämnden om ”Socialforskningens datatillgång” där för medlemmarna viktiga frågor kring gallringen diskuterades.

Styrelsen tog nu aktivt del i planeringen av de regelbundet återkommande arkivdagarna. Uppvaktning skedde av Landstingsförbundet och Kommunförbundet med positivt resultat. Från båda håll lämnades därefter välvilligt biträde med såväl lokaler som föreläsare vid flera konferenser.

I oktober 1981 överlämnade styrelsen en skrivelse till Riksarkivet angående utbildning av arkivanställda i primär- och landstingskommunerna. Här påpekades att hänsyn till den kommunala självstyrelsen och kommunallagens bestämmelser inneburit att staten generellt sett minskat sin kontroll över kommunerna. Att detta kunnat ske berodde på att kommunerna nu byggt ut sina tjänstemannaorgan med fackutbildad personal. Motsvarande ökning av kompetensen hade dessvärre inte kunnat ske inom den kommunala arkivtjänsten främst beroende på dåligt definierade kompetenskrav och brist på utbildad arkivpersonal. Önskemål framfördes därför här om ett utökat erfarenhetsutbyte mellan statlig och kommunal arkivtjänst och man hemställde att Riksarkivet vid behandling av frågor rörande arkivutbildning skulle beakta följande önskemål och förslag:

  • att den yrkesinriktade kursen i arkivkunskap skulle utökas och få ett sådant innehåll att den gav tillräckliga kunskaper för självständig arkivtjänst i kommun och landsting,
  • att möjligheten att utöka nämnda kurs i arkivkunskap med en längre praktikperiod skulle undersökas,
  • att Riksarkivet kunde markera att kommande Yrk-kurser i arkivkunskap liksom eventuell övrig arkivutbildning skulle vara avsedd för arkivarier inom såväl statlig som kommunal och enskild sektor,
  • att Riksarkivet kunde markera att kommunförbundets kurs ”effektivare arkivvård” (som då getts några år) var otillräcklig som enda teoretiska och praktiska bakgrund för en tjänsteman med ansvar för en kommunal arkivfunktion,
  • samt att arkivseminarier och annan vidareutbildning borde anordnas gemensamt för statliga och kommunala arkivarier.

Fortsatt träget arbete inom FALK-styrelserna men också lyhördhet och positivt mottagande har inneburit att mycket av detta i dag känns som självklarheter. Den kommunala samrådsgruppen för arkivfrågor som bildades 1984 med representanter från såväl kommuner och landsting som Riksarkivet har genom åren haft stor betydelse för arkivverksamheten.
Viktigt var också att föreningen accepterades som remissorgan i frågor rörande förändringar inom arkivsektorn. Utbyggnaden av den kommunala arkivvården i landets kommuner och landsting ledde till att medlemsantalet ökade kraftigt. År 1988 var det hela 222 stycken.

Ett tema som med viss regelbundenhet återkommit på FALKs konferenser är IT-frågorna och den långsiktiga arkiveringen. Kanske är det inte så förvånande. Det är troligen den största utmaningen landets arkivarier hittills har stått inför – och utmaningen står kvar. Experimentlustan vad gäller dataanvändning i den kommunala förvaltningen var också stor och dessvärre ofta rätt naiv särskilt vad gällde behoven av och möjligheterna att långsiktigt bevara.

På arkivkonferensen 1995 i Göteborg – där en av föreningens synnerligen aktiva och inom detta ämne mycket kunniga medlemmar Bo Thalén var värd – var temat Digitalt kulturarv.

Det var också han som inledde konferensen 2004 i Norrtälje på temat Digital långtidslagring.

Mycket har hänt de gångna åren, ABM-samverkan och en arkiv-och museiutbildning har startats vid Uppsala universitet, ständiga omorganisationer och förändringar av den kommunala verksamheten har krävt nytänkande och professionalism. Det allra mest glädjande för en gammal stadsarkivarie, som älskat sitt yrke, är nog ändå att se den enorma utveckling som skett inom kommunernas och landstingens arkivverksamhet.


(*) Christina Wahlströms text om FALK:s historik publicerades tidigare i tidskriften Arkiv.